Varför?
Idag är det en sån där dag då jag helst bara ska sova och vara i dröm världen istället för i den verkliga världen.
Idag är mina tankar ett rejält virr varr och det gör mig ordentligt trött.
Men vi tar tag i en tanke åt gången.
Vad har jag gjort att förtjäna en son som antagligen är sjuk?
Eller är det jag som gjort något fel så att han blev som han blev?
Hur som helst så har det gått överstyr, jag klarar inte något mer. Jag är trött, slut, arg, ledsen, besviken och framför allt rädd för vad som kommer att hända. Tårarna rinner och det går inte att stoppa dom.
Har jag gått in i väggen?
Kan man gå in i väggen när man bara är hemma och försäker hålla ihop familjen?
Vet inte men något är det!
Många av er som läser kanske har sett mig som en väldigt glad och stark person. Titta igen...eller ni kanske ska hålla fast vid den bilden det tar nog ett tag till den blir verklig igen.
Lite förklaring är kanske på sin plats...
Det gäller Albin, min äldsta son på 5 1/2 år, eller på min förmåga som mamma.
Jag kämpar varje dag med att alla i min närhet ska må bra. Det gör inte Albin, om han gör det visar han det på ett väldigt diffust sätt. Han slår mig, han skadar sin lille bror, katten och hunden. Han har fått en Bonus pappa i David som ALLTID kommer att vara den bästa pappan för honom oavsett om han vill eller inte. Men Albin kan inte ens vara snäll mot honom. Han trycker upp i ansiktet på David att pappa M är bättre, snällare, duktigare you name it. Ska tilläggas då att pappa M inte ens hör av sig och frågar hur Albin mår, Medan David finns både dag och natt. Men hur länge han orkar det vet ingen. Jag vet iaf att jag älskar honom.
Nu vill jag veta vad som driver Albin till detta.
Jag och David går på samtal ihop för att få hjälp att fixa det här. Där har dom en teori att Albin har "dåliga" känslor i sig som måste komma ut på något sätt.
HUR kan en 5 åring ha fått så dåliga känslor att han känner att han måste strypa sin enda lillebror? Vad har jag gjort för fel?
Har jag gjort något fel? Visst kan jag göra många saker mycket bättre om jag bara hade ork. Men vart ska jag få ork ifrån när Albin kräver så mycket energi från mig att jag känner mig som en urvriden disktrasa varje dag?
Jag älskar Albin men jag orkar inte ha honom nära mig något mer. Då blir det att jag stöter bort honom med skrik och bråk för varje dag. Jag vill inte, men jag vet inte hur jag ska ändra på den "onda spiralen".
Vi har äntligen fått tid till bup där som ska göra en utredning på Albin. Jag är lättad samtidigt som jag är livrädd. Tänk så kommer det fram något som är så hemskt att jag inte klarar av det. Att det faktiskt är mig det är fel på.
Att det faktiskt är så att jag skadar mitt barn psykiskt utan att veta hur jag gör det.
Jag vill inte förlora mitt barn, men jag känner att det är det jag gör.
Han kan inte lita på mig och det känns hemskt.
Jag SKA fixa hjälp, och jag SKA klara det här.
Idag är mina tankar ett rejält virr varr och det gör mig ordentligt trött.
Men vi tar tag i en tanke åt gången.
Vad har jag gjort att förtjäna en son som antagligen är sjuk?
Eller är det jag som gjort något fel så att han blev som han blev?
Hur som helst så har det gått överstyr, jag klarar inte något mer. Jag är trött, slut, arg, ledsen, besviken och framför allt rädd för vad som kommer att hända. Tårarna rinner och det går inte att stoppa dom.
Har jag gått in i väggen?
Kan man gå in i väggen när man bara är hemma och försäker hålla ihop familjen?
Vet inte men något är det!
Många av er som läser kanske har sett mig som en väldigt glad och stark person. Titta igen...eller ni kanske ska hålla fast vid den bilden det tar nog ett tag till den blir verklig igen.
Lite förklaring är kanske på sin plats...
Det gäller Albin, min äldsta son på 5 1/2 år, eller på min förmåga som mamma.
Jag kämpar varje dag med att alla i min närhet ska må bra. Det gör inte Albin, om han gör det visar han det på ett väldigt diffust sätt. Han slår mig, han skadar sin lille bror, katten och hunden. Han har fått en Bonus pappa i David som ALLTID kommer att vara den bästa pappan för honom oavsett om han vill eller inte. Men Albin kan inte ens vara snäll mot honom. Han trycker upp i ansiktet på David att pappa M är bättre, snällare, duktigare you name it. Ska tilläggas då att pappa M inte ens hör av sig och frågar hur Albin mår, Medan David finns både dag och natt. Men hur länge han orkar det vet ingen. Jag vet iaf att jag älskar honom.
Nu vill jag veta vad som driver Albin till detta.
Jag och David går på samtal ihop för att få hjälp att fixa det här. Där har dom en teori att Albin har "dåliga" känslor i sig som måste komma ut på något sätt.
HUR kan en 5 åring ha fått så dåliga känslor att han känner att han måste strypa sin enda lillebror? Vad har jag gjort för fel?
Har jag gjort något fel? Visst kan jag göra många saker mycket bättre om jag bara hade ork. Men vart ska jag få ork ifrån när Albin kräver så mycket energi från mig att jag känner mig som en urvriden disktrasa varje dag?
Jag älskar Albin men jag orkar inte ha honom nära mig något mer. Då blir det att jag stöter bort honom med skrik och bråk för varje dag. Jag vill inte, men jag vet inte hur jag ska ändra på den "onda spiralen".
Vi har äntligen fått tid till bup där som ska göra en utredning på Albin. Jag är lättad samtidigt som jag är livrädd. Tänk så kommer det fram något som är så hemskt att jag inte klarar av det. Att det faktiskt är mig det är fel på.
Att det faktiskt är så att jag skadar mitt barn psykiskt utan att veta hur jag gör det.
Jag vill inte förlora mitt barn, men jag känner att det är det jag gör.
Han kan inte lita på mig och det känns hemskt.
Jag SKA fixa hjälp, och jag SKA klara det här.
Blogga!!!
Det är flera i min omgivning som börjat blogga och skriver om sina innersta och yttersta tankar.
Så jag tänkte göra ett försök jag med.
Hoppas bara att ingen tar illa vid sig av vaf jag skriver då jag ofta skriver exakt hur jag känner just då jag skriver. Det är bara tankar, känslor och ord. Det kommer sällan att bli så allvarligt att det blir rena handlingar. Så läs lite mellan raderna. Det är bara JAG som behöver skriva av mig mina känslor för att kanske kunna fungera normalt igen.
Mitt domän namn vill ni kanske ha förklaring på...
Men isåfall får ni fråga eller klura lite själva...
Så jag tänkte göra ett försök jag med.
Hoppas bara att ingen tar illa vid sig av vaf jag skriver då jag ofta skriver exakt hur jag känner just då jag skriver. Det är bara tankar, känslor och ord. Det kommer sällan att bli så allvarligt att det blir rena handlingar. Så läs lite mellan raderna. Det är bara JAG som behöver skriva av mig mina känslor för att kanske kunna fungera normalt igen.
Mitt domän namn vill ni kanske ha förklaring på...
Men isåfall får ni fråga eller klura lite själva...
