adodnonilol

ETT JOBB NUUUU!!!!

Jävla piss helvetes soc helvete.

Bara för att man får in lite extra pengar en månad så ska de räcka i tre månader... Lycka till att få 10000 att räcka för en trebarns familj i 3 månader.

Jag får antagligen ingen ersättning denna månad heller.

Lever man på soc så får man antingen svälta för att barnen ska kunna äta eller låta dom frysa ihjäl inför vintern. För får jag ingen ersättning den här månaden så kommer jag få lov att välja att svälta eller låta dom frysa utan vinterkläder.

Visst att jag vill banta men riktigt så mycket hade jag inte tänkt gå hungrig.
Men det är så det kommer att bli. För att hamna hos kronofogden för att jag inte kan betala räkningarna tänker jag inte göra nu när jag äntligen blivit fri från dom. Då svälter jag hellre...

Känns som man kan skita i allting just nu.
Varför ska man ens leva om det aldrig kan rulla på någorlunda lätt.

Jag orkar inte så mycket mer motgångar nu. Lite till och den som är Linda har försvunnit och ni bara har ett skal kvar som inte orkar någonting. Jag ger upp snart så enkelt är det. Jag orkar inte kämpa mycket mer.

Ska jag ner i vikt och framförallt ner i centimetrar.

Har hållt på  med Herbalife i 3 veckor idag det känns jättebra. Det har inte minskat så mycket på vågen men 2,2 kg mindre på 3 veckor. Har inte mätt mig än idag men efter första veckan försvann det 6 cm, efter andra veckan hade det försvunnit 7 till alltså 14cm sammanlagt. Mät förklaring: Jag mäter bröst, midja, höft och lår varje vecka och den sammanlagda minskningen var 14cm efter vecka 2.

Idag gick jag, med mina stavar och en väldigt dålig liten fm radio som det sprakade mer i än spelade musik,
5,0km i Mellsta.
Det var drygt men jätteskönt. Imorgon ska jag åka till Nautilus och träna på gym och kanske simma några längder också.

Det är skönt att träna... hmmm trodde aldrig att jag skulle säga de orden.

Mötte faktiskt men hemska gympalärare från högstadiet i Mellsta idag. Han borde ha känt igen mig då vi har barn på samma dagis  men hag gav ingen notis om det iaf. Tur var väl det för hade han stannat och försökt vara trevlig hade han nog fått en stav i ögat eller liknande.

Men nu har jag berättat om mina försök att gå ner i vikt.

Jag ska klara det men är tacksam för hjälp att komma ut och röra på mig och hjäp att stå emot godis och sånt skräp.

Barnledig helg är väl helt underbart när man är en helt slutkörd mamma.

Ja så är det... men vad gör man när man borde vila.

Jo, i fredags åkte Albin till sin Farmor...
Jag och David packade för att bo i huset för en gång skull.
Många meter till närmaste granne... med andra ord helt tyst,, det enda som hörs är skogens ljud. Så skönt.
Vi åt mat på kvällen. Sen tittade vi på varandra och sa att nej nu åker vi ut och åker. Så Skönt att kunna åka bil på kvällen och bara åka runt utan att känna krav på att något barn ska hem och sova.
 Kom i säng vid 00 tiden iaf.

På lördagen åkte jag till Rättvik. för att rida på en absolut underbar häst. Kirre. Och få en lektion av världens värsta slavdrivare.. ;) Nej då riktig så illa var det inte. Men slut blev jag och träningsvärk har jag idag.
Kom hem igen på eftermiddagen.

På kvällen blev det en cider och lite disco bowling på stan. Hemma och i säng till oo igen.

Söndag blev det sovmorgon iaf.. klev upp 12 och åt pannbiff till "frukost". Smaskens..

Nu är det söndag kväll och jag är jätte trött...
Imorgon är det måndag och Hampus kommer hem igen.

Får se hur det går denna vecka men jag känner mig redo att ta tag i allt igen.
Tänk vad det kan göra mycket att få göra det man vill utan att ha barn med sig som stjäl energi.

Älskar dig David för att du står ut med mig och mina ideér.

Igår fick jag vara hårmodell för en dag.

Det är inte ens dans på rosor som många tror.

Det började på måndagen att Madde berättade att dom sökte hårmodeller.
Kul tänkte jag... ( fast det var lite mer.. vad bra en gratis klippning och färgning..)

Så På Tisdagen kl 9.00 klev jag in på frisörsalongen där uttagningen skulle vara.
Massor med folk var det.
Då kommer frisörerna och fråga vilka som är mer rädd om håret och vilka som kan tänkas göra allt.
Vi skulle ställa oss på olika platser beroende på vilken kategori vi var. Jag ställde mig på " kan tänkas göra allt" .
Medan dom kammade igenom håret och funderade på vad dom kunde göra så sa jag... ta bort skiten.
Hehe... jag är inte så förtjust i mitt hår..
Iaf så blev jag med. Madde också.

Då började den eviga väntan. Och väntan och väntan.. Innan dom kunde börja med mig.
 Sen började dom klippa... klippte bort mycket på ena sidan och lite på andra. Okej tänkte jag... spännande.
Sen blev jag färgad.. 3olika färger... en bas med koppar lite rödare slingor på ena sidan.. och mörk lila i luggen och bak i nacken.
Medans det verkade så fick vi lunch... Kycklingsallad.. Gott med mat...
Sen var det dags att skölja ur färgen... när det var klart så satte han igång med frisyren.... Gjorde lockar med platt tång så till slut såg jag ut som en tant med spol lockar i huvet... inge kul alls...
Men han förklarade att han skulle fixa till dom precis innan visningen. 16.30 begav vi oss till Galaxen där vi hamnade i källaren i artisternas loger... Spännande... eller inte... var som vilka rum som helst... trånga och tråkiga.. Då fick vi prova ut kläder... blev en svart klänning för mig... OCh sen skor... usch fy och blä vilka hemska skor... Öppna i tårna och hälen... band runt vristen som höll skon på plats... sen var den säkert 7cm hög platå dojja... skit svårt att gå i... men det gick och det gjorde ONT!!! Men vad gör man inte...

Sen fick vi gå upp på scenen och börja öva på hur vi skulle gå... Det var inte det lättaste att komma ihåg allt... Plus att vi skulle gå ner för en trappa på 3 steg från scenen ner på en catwalk... inte lätt med platå dojjor... men det gick.

Sen fick vi mat igen... Baugette med brieost och salami... Smaskens värre... där sket sig min diet iaf..men gott var det..

19.30 började visningen... Då vi skulle gå rundan vi tränat in... och visa våra fina frisyrer för andra frisörer...

Det gick iaf jätte bra och var jätte roligt.

Gör gärna om det fler gånger...

Och Frisyren... Jo när jag fått ur alla lockar och allt det tuperade trasslet så såg det riktigt bra ut.. ovh finns möjlighet till olika fina frisyrer som till och med jag kan klara av att göra..

Var hemma igen kl 22. Och då var jag trött...

Men jag rekommenderar alla att prova på det någon gång... för det är jätte roligt och man blir ju faktiskt en erfarenhet rikare...


Madde blev korthårig och jätte fin...
Tack Madde för en trevlig och rolig dag med dig... Vi måste hitta på mer tillsammans...

Överlevde... vilket konstigt ord egentligen... heter det verkligen så?
Jaja vi klarade oss igenom den här helgen också.

När jag skulle åka till dagis nu på morgonen så var det is på rutorna på bilen... IS usch fy och blä... Och ingen isskrapa hade jag... Men jag hittade något som var ännu bättre... ett gammalt kassettband. Det fungerade ännu bättre än en vanlig isskrapa. Helt otroligt.

Nu väntar jag på att vårdcentralen ska ringa.
Jag ska boka tid för min kontinuerilga blodprovstagning för att kolla så att min medicin inte slår ut något viktigt i min kropp. Utan bara dödar min inflammation i magen. Så ska jag även boka tid för min dos uppåt tjack... B12 vitamin rätt i rumpmuskeln... Det gör grejer det. Då kanske jag orkar mer igen.

Nu är det en Bara Albin vecka igen. Helt sjukt att man ser fram emot dom veckorna.
Det ska inte behöva vara så att man måste välja bort ett barn för att orka. Men jag måste. OCh då blir det tyvärr Hampus som får flytta en vecka. Visst hans pappa vill ju ha honom och det är ju bra. Men jag saknar honom så otroligt mycket. Jag skulle vilja kunna ha honom mer. Men det finns ingen som vill, kan eller orkar ha Albin varannan vecka. Och ingen avlastnings familj får vi fast att Albin verkligen skriker efter att få vara hos  någon annan ibland. Han frågar tillochmed om det är någon som ska passa honom ibland.

Men men det ska väl förhoppningsvis lösa sig..
Nu ska jag åka och hitta på något...

Vi lever! Än iaf.
Idag har Hampus faster lurat med oss på barnjumpa på friskis och svettis. Det vara faktiskt kul, men drygt. SÅ nu kan jag glatt meddela att jag faktiskt motionerat 4gr denna vecka. Det känns bra.
Hampus var efter jumpan med sin pappa och fikade en sväng. Då passade jag och Albin på att titta på några filmer i lugn och ro. Riktigt trevligt var det. Men så fort Hampus kom hem igen var det slut på Albins lugn. Det är så jobbigt att han måste "spela apa" så fort Hampus kommer hem. JAg får aldrig någon lugn stund med Hampus utan att Albin ska stimma bort det. Fast nu är dom nog trötta för dom sitter båda två bredvid mig i soffan och tittar på lejonkungen 2. Peppar peppar ta i trä så håller det i sig.
Ska ta och titta jag med.

Idag är det fredag. Det betyder helg. Det betyder ingen paus från barnen. Undrar sa flundra vad vi ska hitta på då. Utan att slå ihjäl varandra. Morgonen har ju inte börjat så där jätte bra. Hur ska man kunna vakta hela tiden så att de inte ska hinna i luven på varandra? Jag bryter ihop på detta. Det är fan inte normalt att ha ångest för att ha båda mina barn hemma från dagis tillsammans. Önskar att jag fick avlastning på albin så att man någon gång kan få vara helt själv med bara Hampus. Och även avlastning så att man får vara bara sig själv. Att en helg få vara Linda och inte mamma. Troligstvis skulle jag bara sova ändå.. men gud vad skönt...
Nej dags att hitta på något då. Någon som har något förslag på aktiviteter där vi inte hinner slå ihjäl varandra skulle vara trevligt...

Idag är det en sån där dag då jag helst bara ska sova och vara i dröm världen istället för i den verkliga världen.
Idag är mina tankar ett rejält virr varr och det gör mig ordentligt trött.

Men vi tar tag i en tanke åt gången.

Vad har jag gjort att förtjäna en son som antagligen är sjuk?
Eller är det jag som gjort något fel så att han blev som han blev?
Hur som helst så har det gått överstyr, jag klarar inte något mer. Jag är trött, slut, arg, ledsen, besviken och framför allt rädd för vad som kommer att hända. Tårarna rinner och det går inte att stoppa dom.
Har jag gått in i väggen?
Kan man gå in i väggen när man bara är hemma och försäker hålla ihop familjen?
Vet inte men något är det!

Många av er som läser kanske har sett mig som en väldigt glad och stark person. Titta igen...eller ni kanske ska hålla fast vid den bilden det tar nog ett tag till den blir verklig igen.

Lite förklaring är kanske på sin plats...
Det gäller Albin, min äldsta son på 5 1/2 år, eller på min förmåga som mamma.
Jag kämpar varje dag med att alla i min närhet ska må bra. Det gör inte Albin, om han gör det visar han det på ett väldigt diffust sätt. Han slår mig, han skadar sin lille bror, katten och hunden. Han har fått en Bonus pappa i David som ALLTID kommer att vara den bästa pappan för honom oavsett om han vill eller inte. Men Albin kan inte ens vara snäll mot honom. Han trycker upp i ansiktet på David att pappa M är bättre, snällare, duktigare you name it. Ska tilläggas då att pappa M inte ens hör av sig och frågar hur Albin mår, Medan David finns både dag och natt. Men hur länge han orkar det vet ingen. Jag vet iaf att jag älskar honom.
Nu vill jag veta vad som driver Albin till detta.
Jag och David går på samtal ihop för att få hjälp att fixa det här. Där har dom en teori att Albin har "dåliga" känslor i sig som måste komma ut på något sätt.
HUR kan en 5 åring ha fått så dåliga känslor att han känner att han måste strypa sin enda lillebror? Vad har jag gjort för fel?
Har jag gjort något fel? Visst kan jag göra många saker mycket bättre om jag bara hade ork. Men vart ska jag få ork ifrån när Albin kräver så mycket energi från mig att jag känner mig som en urvriden disktrasa varje dag?
Jag älskar Albin men jag orkar inte ha honom nära mig något mer. Då blir det att jag stöter bort honom med skrik och bråk för varje dag. Jag vill inte, men jag vet inte hur jag ska ändra på den "onda spiralen".
Vi har äntligen fått tid till bup där som ska göra en utredning på Albin. Jag är lättad samtidigt som jag är livrädd. Tänk så kommer det fram något som är så hemskt att jag inte klarar av det. Att det faktiskt är mig det är fel på.
Att det faktiskt är så att jag skadar mitt barn psykiskt utan att veta hur jag gör det.


Jag vill inte förlora mitt barn, men jag känner att det är det jag gör.
Han kan inte lita på mig och det känns hemskt.

Jag SKA fixa hjälp, och jag SKA klara det här.

Det är flera i min omgivning som börjat blogga och skriver om sina innersta och yttersta tankar.
Så jag tänkte göra ett försök jag med.
Hoppas bara att ingen tar illa vid sig av vaf jag skriver då jag ofta skriver exakt hur jag känner just då jag skriver. Det är bara tankar, känslor och ord. Det kommer sällan att bli så allvarligt att det blir rena handlingar. Så läs lite mellan raderna. Det är bara JAG som behöver skriva av mig mina känslor för att kanske kunna fungera normalt igen.

Mitt domän namn vill ni kanske ha förklaring på...
Men isåfall får ni fråga eller klura lite själva...